beckkaa

Vet inte hur jag ska börja, på något sätt känns de lättare att skriva ett textdokument för att då se att jag fått ner allt jag vill förklara o berätta för dig. Men när man skriver sånt här skit via datorn så lär jag ju inte få se hur du reagerar, och heller inte kunna förklara mig bättre eller försöka rädda de lilla vi har kvar ifall du skulle missuppfatta mig totalt och tycka jag har helt fel.

Jag tycker jävligt mycket om dig, och det vill jag att du ska veta. För mig är du inte vem fan som helst, för mig är du en mycket speciell person vilket du alltid har varit, och kommer alltid att vara. För med dig kan jag alltid känna mig trygg. Du kommer först när det gäller mina ”kill-”polare. DU lättar alltid upp allting, du lyckas alltid att få mig le, vafan du än gör. Vilket det heller inte finns någon annan som klarar av, inte förens nu har jag fattat hur mycket du betyder för mig gubben.

Du är verkligen inte som alla andra, och det är inget fel med de. Så som du är de är jag glad för att du är, om du inte skulle vara så som du är, hur fan skulle allt sett ut då? Alltid har det känts som att det finns någonting speciellt mellan oss, men senaste gången vi snackade så verkade de bara vara någon idiotiskt jag hade fått för mig om. Hade tänkt tbx på allt, och hittat flera olika stunder då redan när jag va tsms med honom, att det var något du menade då trots att du va tsms med henne hälften av den tiden.

Och sen efter jag gjorde slut med honom, har du ställt frågor, visat intresse och verkligen verkat bry dig. Vilket jag verkligen tycker om att du gör och vill att du ska göra, tycker om att du bry dig och visar intresse för mig. För i dig så känner jag mig som sagt vad trygg, jag har aldrig något emot att nudda dig, helst av allt så vill jag fan bara gå fram o krama dig, bara känna dina armar runt mig.

Jag vet inte exakt vad jag tycker, jag vet bara att jag har dom här känslorna, sen är jag inte säker på om de är mer än polare. Det är till och från, ibland tror jag att jag nästan är säker på att jag vill något mer men sen kommer de lite då o då, när allt blir helt fuckat o att det inte alls känns så speciellt. Men sen åter där igen så kommer samma känsla tbx. Så antagligen beror de på vilket humör jag är på.

Och som jag sa sist, om du verkligen ångrar de vi gjort o att de va de största misstaget du någonsin gjort så fine, då skiter vi ire och jag försöker glömma de. Men grejen är den att jag tycker om när du håller på med mig, tycker om allt vi gör, du behöver inte känna någon ånger, för om jag inte skulle vilja så skulle jag säga ifrån. Men med dig är det skillnad, allt är skillnad när det gäller dig. Vet inte varför, och menar inte som att de är något jävla problem. Utan de bara är så, du går före dom andra.

Med dig kan man göra allt, utan att du tittar snett på en.  Du fattar, utan att man ska behöva förklara, du ser hur man reagerar på saker och du märker när någon gått över gränsen. Du verkligen bryr dig.

Jag vet fan inte vad jag vill, men vill iaf inte ha det så här, vill ha något mer.. Vet fan inte hur jag ska göra, eller säga för att inte förstöra något, men ändå visa och berätta, så du ska fatta.

Hoppas du tar in de här, o fortfarande är lika nära mig som du är.
du vet nog själv vem du är, behöver ingen annan bry sig om så håll bara käften.